Rapport från filmförevisning på Ulricehamns museum

Precis som vi hade utlovat i medlemsblad 1/2014, blev det filmförevisning på Ulricehamns museum i dag (lördagen den 22 februari 2014). Vår medlem Rolf Öberg, Kållered, hade för fjärde gången (medlemsmöte 2008, årsmöte 2010, öppet möte 2013 och offentlig filmförevisning i dag) kommit med sina super-8-filmer och sin super-8-projektor (med ljud) till ett arrangemang, vari mf VCJ deltog.

Den här gången handlade det om ett arrangemang tillsammans med Ulricehamns museum (med chefen Christina Lundin som ansvarig). Upprinnelsen till detta var vår medverkan i utställningen ”Det går som på räls!” (i oktober) och en bildeftermiddag lördagen den 26 oktober. Efter det att undertecknad den 26 oktober hade visat ett stort urval av Björn Malmers, Falkenberg, bilder om VCJ och BUJ (Borås–Ulricehamns Järnväg), visade Rolf Öberg sin film från VCJ:s norra del 1984 och 1985. Sedan var vår tid ute… – den gången. Gensvaret blev emellertid så starkt, att vi beslöt oss för en fortsättning.

Denna fortsättning skedde alltså i dag. Filmerna skulle börja visas kl. 13, men när jag anlände till museet kl. 12.20, fanns där redan ungefär fem personer som hade köpt sina biljetter. I filmsalen, som vi inte använde oss av 2013, fanns plats för maximalt 50 personer.

Ganska snart hade Christina Lundin sålt så många biljetter, att hon blev orolig. Undertecknad räknade efter antalet personer på plats och antalet reserverade platser. Det var nästan 50. Därför släppte vi in ytterligare några, och kl. 12.55 fanns det 52 personer (varav två var Rolf och jag, vilka stod upp) samt tre personer i rummet strax utanför.

Vi lät nu meddela alla andra, att det inte fanns plats för fler utan att vi i stället ordnar med ny visning längre fram. Totalt lär ytterligare 50 personer ha försökt få plats men blev avvisade. Sedan undertecknat hälsat välkommen och berättat något kort om vår förening samt årsmöte i Ulricehamn den 22 mars 2014 (med besök av Anders Jansson, Göteborg, om stålrälsbussar under tre decennier), rullades den första filmen igång. Som förra gången åtog jag mig att försöka vara speaker och berätta om platserna och lite kuriosa.

Första filmen blev ännu en gång den kanske mest informativa, nämligen den som börjar en dag 1984 i Ulricehamn (omkring kl. 15, då tåg avgick åt tre håll) och fortsatte mot Falköping. Denna film var inspelad 1984–1985. Vi får t.ex. se Danielsson i Blidsberg, som mötte upp alla motorvagnståg och hjälpte till att hissa bommarna, när tågen passerat vägkorsningen norrut. En särskild klippning visade olika sätt för olika förare att fälla och hissa några av de sju bomanläggningar Ulricehamn–Falköping som krävde mänsklig bemanning. Det blev totalt två resor Ulricehamn–Falköping i denna film.

Tredje filmen skildrade de två särskilda utfärdståg Bergslagernas Järnvägssällskap Falköping med två dubbelturer söndagen den 2 juni 1985. Denna dag uppmärksammade SJ tillsammans med BJs Sjötofta Falköping. När alla utfärder för allmänheten var avklarade, kopplades dessa båda tåg samman och avgick mot Borås för vidare befordran Göteborg. Det Borås.

Rolf Öberg hade följt dessa tåg på flera platser under dagen och färdats fram och tillbaka i sin bil. En bedrift bara det.

Fjärde filmen innehöll en resa Ulricehamn–Sjötofta tur och retur den 11 maj 1988. Till denna hade även fogats en del aldrig tidigare visade filmsnuttar från banorna mot Borås och Falköping.

Den sista filmen handlade om de absolut sista tågen Sjötofta–Limmared–Ulricehamn den 11 juni 1988. Efter dessa scener återfanns också film från Ulricehamns bangård sommarn 1991, då hela sträckan Fallköping Södra–Ulricehamn hade rivits upp. Stora upplag med sliprar och många rälslängder låg i staplar på den forna bangården. En järnvägsepok var därmed helt över.

Nu hade klockan blivit drygt 15.00. Det var dags för undertecknad att tacka Rolf Öberg och alla i publiken. Christina Lundin överlämnade sedan en laminerad bricka med motiv från Ulricehamn till dels Rolf, dels mig.

Rolf har kvar åtminstone en rejäl film om järnvägen Sjötofta–Landeryd. Den behöver visas för många av oss. Dessutom hade vi minst 50 personer som inte fick komma in i filmlokalen i dag. När nästa visning blir, är inte bestämt. Det mesta pekar mot att vi väntar ända till den 27 september i år. Den som lever får se…

Med vänliga hälsningar,

Tomas Themar